Gråt inte över spilld mjölk..

Såg ett tydligt köpläge smyga sig på i förrgår, tyvärr körde det ihop sig så jag hann aldrig köpa, 8 timmar senare har kursen mycket riktigt gått upp 4 kronor, 100.000 satsade kronor hade gett 4000 på en dag. Visst minus cortage och skatt men ändå. Samtidigt så är det ju inget förlorat och tillfället kommer säkert tillbaka.

Börsen i all ära... men fastigheter är något helt annat..

Har tjänat några kronor på börsen senaste åren men jämfört med de fastighetsaffärer jag gjort är det småsmulor. Mitt viktigaste råd till den som funderar, vänta inte för länge. Jag var över trettiofem innan jag gjorde min första fastighetsaffär. Bra tillfällen i expansiva områden är relativt säkra kort. Fastigheter stiger över tid i värde, men lånen ökar sällan. Även om inflationen ligger still så ökar befolkningen vilket gör att behovet blir större och större. Så länge den trenden håller i sig vill sig, viktigt att ha med sig. Första lägenheten köpte jag innan den var färdigbyggd, slapp därmed budgivning som vid begagnatköp. Blev lite rädd att den bubbla alla pratar om skulle spricka och sålde när värdet tredubblats. Hade jag hållit den två år till hade det gjort ytterligare en halv miljon. Nästa lycka var fritidshus, även där mer än tredubbelt, dock på längre tid. Viktig erfarenhet är att billiga objekt får mycket extrakostnader då mäklare kostar lika mycket oavsett pris. Även nuvarande lägenhet har redan stuckit iväg, ännu inte det dubbla, men stan växer och när området väl är färdigbyggt tror jag det kommer fortsätta. Även nästa fritidshus har börjat röra på sig. Det låg still några år men sedan satte det fart. Lärdom där, ha is i magen och jobba långsiktigt.

sälja det man inte använder eller spara av nostalgiska skäl?

När jag var liten sålde jag mitt lego när det inte längre var intressant till min farbror för 500. Nu har jag de senast 10-15 åren letat efter min modelljärnväg och en tanke som börjar komma ikapp mig är att jag kanske i ett svagt ögonblick sålt den till någon. Jag är en samlare, det är jag den första att erkänna. Ibland är det bra att ha saker, men när man har så mycket saker att man inte hittar dem så är det ett tecken på att något är fel. Skulle man sälja något finns det ofta möjlighet att köpa något liknande igen om man skulle sakna det. Jag sålde en gång min dator för jag inte tyckte jag använde den, när jag insåg att jag hade fel köpte jag helt enkelt en ny, eller rättare sagt, jag satte ihop en av all skrot jag hade liggandes. Under hela mitt vuxna liv har ett antal banankartonger med grejor följt med mig, även om jag inte kommer använda det så finns det kvar i förrådet. En sak som ligger där är en ganska imponerande frimärkssamling. Vet inte om någon längre samlar och ifall den ökat i värde, men vad är nyttan med att ha den om jag inte använder den? Tar bara plats. Kontentan av detta resonemang är egentligen att det kanske ändå inte är så dumt att sälja av det man inte behöver. 20-30 år senare är sällan kvalitén eller funktionaliteten det som efterfrågas och uppskattas.